willnow girls

Jag tror inte att det här inlägget kommer att bli läst. Iallafall inte av någon som jag känner. För de har nog slutat att hoppas . Slutat att hoppas på att jag ska skriva här, kanske även slutat att hoppas på att jag ska höra av mig. Det är ingen skröna, nej man blir verkigen osocial och dum att vara småbarnsföräldrer. Man har inte alltid lust att ringa till vänner. Man har inte tid att alltid titta på nyheter eller läsa tidningar, vet inte vilka som är de nya böckerna som alla läser, eller musiken som alla lyssnar på. Det som om världen begränsar sig till blöjbyte och barnprat. För det är ju det som vi är bäst på just nu.

I förra veckan, när jag låg på sjukhus med min sten, läste jag min första bok på tre år. Herregud. Och den handlade om en kvinna som fick cancer, skriven av hennes man. Kanske inte bästa boken att läsa när man ligger på sjukhus, men den var bra. Så. Nu var det sagt.